God jul!

God jul och ett gott nytt år önskar familjen Persson!

Töväder dagen före julafton...

Bättre tajming kunde man önska. Men någon plusgrad i kombination med några decimeter snö bjuder på oanade möjligheter... :)



Snöhögen som blir efter att man skottat uppfarten är perfekt för stjärtlappsåkning!

Samsovning

Nu ska jag berätta om en sak som hände för några månader sedan tror jag. Det är så att Ida alltid kommer in till oss och hämtar pappa (eller sover hos mig om pappa är borta), varje natt. Oftast ganska tidigt, runt midnatt eller så. Men en natt kom hon inte. Varje gång jag vaknade för att amma Erik blev jag förvånad över att Anders låg kvar i sängen.

När Anders klocka ringde gick han upp och började raka sig som vanligt. Då kom Ida upp, gick in till Anders och berättade:

- Vet du varför jag inte kom inatt? Det var för att David ramlade ner till mig. Han skrek lite först och sen somnade han. Jag somnade också. Så jag behövde inte hämta dig.

Jösses. De sover i en familjesäng, dvs en våningssäng med 80 cm uppe och 120 cm nere. När David på något sätt lyckades rulla över skyddsbrädan ramlade han rakt ner i Idas säng, och det var ju tur det så han inte slog i sängbordet bredvid hennes säng...

Snö i Blekinge!

Äntligen snö! David och Ida sov hos farmor och farfar, jag och Anders och Erik tog en promenad innan vi hämtade dem. Det var skönt men jobbigt att pulsa i snön! Ser du bebisen? :)

Spelkort...

...kan man ha mycket kul med. Men ser ni vad han har gjort?

Vår bebis!

Vår lilla bebis! Han börjar bli stor, det går så fort så fort... ♥

Tjoho! Äntligen!

En ny kamera, äntligen! Så här fina bilder tar den...:

Jag testar funktionen som tar en bild automatiskt när motivet ler. Det funkade bra!

Ont i halsen?

Jag sitter och lyssnar på "Losing you" med Dead by April, och David kommer förbi.

- Han måste ha riktigt ont i halsen...

TV

Hela familjen Persson (utom mamman då) sitter bänkade..

Lego

Alla barnen är visst lika fascinerade!

(Nämnde jag att vi behöver en ny kamera?)

Tre månader!

Imorgon blir Erik tre månader. Han var på BVC idag, men fick ingen spruta eftersom han är lite förkyld fortfarande. Vi tar det nästa vecka istället. Men han är stor vår bäbis, här lite jämförande siffror...

David 3 månader: 6540 g och 64 cm.
Ida 3 månader: 6530 g och 61 cm
Erik 3 månader: 7100 g och 62 cm

Inte konstigt att jag tycker att låren är så kramvänliga! :-)

Dessutom passade han på att slå runt för första gången idag, från mage till rygg. Ingen såg det dock, han passade på när både jag och David tittade bort. Plötsligt låg han bara där på rygg och såg förvånad ut!

Bild får vänta, jag behöver en ny kamera nu nu nu!

Duktig bebis!

Kameran funkar som sagt inte, och maken lyckades finta bort att köpa en ny förre helgen. Så nu har jag kämpat hela förmiddagen med att försöka få över bilderna från telefonen till datorn. Minneskortläsaren: funkade inte
USB-kabel: funkade inte
Bluetooth: funnkade till slut!

Så här kommer en dålig mobilbild på Erik när han sitter på pottan:

100 armhävningar

Jag tror att jag ska ge det en chans till, http://www.hundredpushups.com/. Jag provade i vintras och det gick bra, men så blev jag gravid och tröttheten och illamåendet satte käppar i hjulet. Men nu känner jag att det vore coolt att kunna säga att jag kan göra 100 armhävningar...

Att jag inte lagt ut bilder på länge är inte frivilligt, vår kamera är död med Anders har lovat att köpa en ny i helgen. Peter, HJÄLP!!!

Nils Bergman

... är en läkare och forskare som jag beundrar mycket. Han är bl. a. en av pionjärerna bakom känguruvård av prematura nyfödda. Han har gästbloggat i Amningbloggen, ett mycket intressant inlägg som alla borde läsa!

Klicka här!

Lika aom bär?

Anders och Ida (nyfödd):

Anders och Erik (7 veckor):

Stark bebis

Erik är 6 veckor idag, och stark som en pytteliten oxe. Han älskar att stå upp i famnen, och håller sig uppe själv bara man håller honom i händerna, för balansen lämnar en del övrigt att önska förstås. Nån som vågar sig på en gissning om när han lär sig gå?

Han väger nu 5040 gram och är 56,5 cm lång i alla fall!

Fiskelycka!

Pappan och barnen har varit ute med båten och fiskat. Nya middagsplaner blir det!

Får vi presentera...

Erik Einar Persson

Lillebror har anlänt!

Den 1/9 kl. 22.43 föddes Lillebror, 4000 gram tung och 52 cm lång. Syskonen är så stolta!

Länk till webbisbilden

Försenad magbild

Efter Ölandsesan har vår kamera krånglat, men nu är den pigg igen så här kommer en något försenad magbild, 37 veckor:

Lådbilslandet

Vi var på Öland och besökte djurparken, men även Lådbilslandet. Det var en succé! Enkelt uppbyggt med massor av lådbilar med gräsklipparmotorer, fem olika banor och "barnens regler gäller, vuxna lägg er inte i" :D det fanns även en äventyrsbana och ett litet tivoli med karuseller och hoppborgar.

David kör motorcykel

Ida kör motorcykel

Ida testar lantbruksmaskinerna

Skära, skar, skurit

Ida: "Mamma, de här bröden går inte att öppna" (om hamburgerbröden)
jag: "Nej, jag har inte skurit dem än, jag har kniven här."
Ida: " Kan du skura dem nu så jag kan lägga i hamburgaren?"

Magbild v. 31

Ursäkta den dåliga skärpan, jag skyller på fotografen...

Tankar om Tandfén..

David var bekymrad över en sak när han hade tappat sin tand. Han ville lägga den i ett glas vatten för att det skulle bli en guldpeng, men samtidigt ville han ha den kvar så han kunde lägga den i sin fina lilla tandask som han fått av Iréne i femårspresent. Jag sa att Tandfén är inte omöjlig, om du sätter asken precis bredvid glaset kanske hon fattar och lägger tanden i asken. Och så blev det.

Men när jag kom upp på morgonen hade han tagit guldpengen ur glaset och lagt tillbaka tanden i vattnet. Jag frågade varför han hade gjort så, och han svarade som om det var självklart:

- Jag vill ha en till guldpeng mamma!

... och nu är tanden bredvid också lös!

Han kommer att vara tandlös innan sommaren är slut. Min stora kille!

En stor dag i en femårings liv

David har tappat sin första tand! Och fort gick det också, den blev lös i tisdags när han bet i ett äpple på Sommarkyrkan, och nu idag på väg hem från Lövmarknaden med farmor och farfar lossnade den. Han är så stolt, och vill lägga den i ett glas vatten på köksbänken. Hoppas nu bara att vi har någon guldtia hemma... :D

Sommar, sommar, sommar...

Nu är sommaren här! Så här kan det se ut å vår altan en varm sommarkväll. Så ni inte tror att jag är helt oansvarig när det gäller barn och sol vill jag meddela att klockan när bilden är tagen är lite efter 17. Då kan även Idaliten ligga i solen en stund utan att bränna sig!



Nåja, han skyddar ju ögonen i alla fall... :)

De spelade kubb just när jag hämtade dem hos Iréne i måndags. Så jag fick lova att plocka fram vårt eget kubb hemma för att få hem dem. Sedan var de inte svåra att roa medan jag lagade (nåja, värmde) maten!

Magbild vecka 26

Ibland, som när jag lägger upp bilder här på bloggen, känns det som att tiden har gått jättefort. Men det har känts som en hel evighet... Jag känner mig i alla fall jättestor för att bara ha gått 26 veckor. Och det känns inte alls längre som att jag bär magen särskilt högt!

Årets tomatplantering

I år är jag lite lat och har inte orkat leta reda på mina frön, så jag har köpt plantor istället. Sex olika sorter blir det i år, så vi kan utvärdera vilken som är bäst. Zebra är nog de jag är mest nyfiken på! :D Annars är det några små och några stora, några röda och några gula... och en svart körsbärstomat.


Än är de lite taniga, men med tanke på hur det såg ut förra året blir de nog större. Jag satsade på färdigblandad yrkesodlarjord i år med, men Hasselfors den här gången. Vi får se om det är någon skillnad mot Blomsterlandets som vi hade förra året! Fast plantan längst till vänster i bilden är planterad i det som är kvar från då. Jag har i alla fall lovat mig själv att vara ännu mer noggrann med att tjuva dem i år, de grenade sig som tokar sist.

Också en sorts magbild...

Ida ville se på "Så ska det låta" med oss, men orkade inte mer än några minuter. Sen växlade jag mellan att titta på TV:n och ovanstående vy en stund. Så mysigt! :D

Magbilder 22 fulla veckor

Det verkar bara vara magbilder som hamnar här nu... Nåja, bättre än inget. När vi väntade Ida kom vi inte ihåg att fotografera magen alls, det är lite synd så här i efterhand. Och med David hade vi ingen digitalkamera, så gammal är han!

Så här ser jag ut efter 22 hela veckor (och en dag).




Och så här ser jag ut om jag drar in magen. Jo, jag kunde faktiskt! Men det var grymt jobbigt...

Magbild efter 18 fulla veckor

I tisdags var vi på rutinultraljud. Det visade en ganska livlig krabat som är lite större än sin mammas beräkningar, och nytt beräknat förlossningsdatum är 090903. En födelsedagspresent till farmor med andra ord! Så här ser jag ut nuförtiden:


Sitter inte magen ovanligt högt för tiden? Jag tycker att jag bär barnen högre för varje gång, brukar det inte vara tvärtom?

Vatten och närhet

Jag läste för länge sedan en sådan fin liknelse. Häromdagen läste jag den igen på Sjalbarn. Så här är den:

"Tänk dig att du är törstig.

Ibland får du ett glas vatten. Ibland får du ingenting, din törst släcks inte. Du tvingas att vänta tills nästa gång någon bestämmer att du kan få ett glas vatten. Du blir väldigt nervös och frustrerad. Du börjar att konstant fråga efter vatten, även när du inte är törstig, eftersom du inte är säker på att du kommer att få något vatten när du är törstig. Du blir osäker när du inte har vatten tillgängligt. Du blir så upptagen med att se till att du har tillräckligt med vatten att du är oförmögen att tänka på något annat.

Tänk dig nu det motsatta scenariot. Du är törstig. Du får omedelbart vatten, så mycket du behöver för att släcka din törst. Du blir tillfredsställd och kan fortsätta med det du höll på med utan att oroa dig. Du känner dig försäkrad om att vatten finns i överflöd och att du kan få när helst du behöver. Du känner dig trygg i denna vetskap och den fysiska närvaron av vatten är inte nödvändig. Du känner dig bekymmersfri och kan ägna din energi åt andra aktiviteter.

Tänk dig nu dessa två scenarion med ditt barn och hans behov av fysisk närhet och kroppskontakt. Du bestämmer.”

Detta tror jag stenhårt på. Det är inte förälderns uppgift att distansera sig från barnet, utan förälderns uppgift är att se till att barnet får en grundtrygghet och själv klarar av att ta steget bort från föräldrarna. Att barnet känner att föräldrarna (och andra vuxna i omgivningen) alltid finns där för dem, då behöver de inte kontrollera den saken hela tiden. Barn behöver inte tränas i distans, det är en naturlig del av utvecklingen att "klippa navelsträngen" och ge sig ut på längre och längre turer på egen hand. Innan man vet ordet av är de 19 och tar steget fullt ut.

Är det inte så, mamma och pappa? ;)

Magbilder

Som ni redan vet, i alla fall de flesta, kommer familjen Persson att utökas inom kort. Kort och kort föresten, i början av september är det dags. Och min mage har redan växt sjukt mycket! Se och jämför...

På nyårsdagen såg jag ut så här:

Två månader senare, i slutet av februari, såg jag ut såhär:

Hur ska detta sluta?